NÄR OKTOBER BLÅSER I VINDEN

Det är något speciellt med månaden Oktober. Det bara är så. Har tyvärr kommit att bli speciell månad för några år sedan och kommit att betyda otroligt mycket för all framtid från och med ett enda besked. Cancer. Från att min mamma fick bröstcancer har jag kommit att kämpa hårdare än någonsin för att bekämpa cancern denna speciella månad och jag bara känner en sådan hopplöshet blandat med ett enormt hopp och en enorm framtidstro på att vi en vacker dag kommer krossa denna förbannade jäkla sjukdom. Det är något som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. En sjukdom som drabbar mer eller mindre alla på ett eller annat sätt. Så många man känner och känner mycket för drabbas var och varannan dag av någon form av cancer. 
 
Jag mår samtidigt illa. Jag vill kunna rädda världen, även om jag vet att jag inte kan göra det ensam. Jag hoppas bara att vi någonstans försöker vakna upp. Se vad vi kan göra framför våra fötter. Göra det där lilla lilla. Göra skillnad. Jag önskar att vi kan utrota denna förbannade sjukdom. Slå den rejält på käften. Att vi kan rädda fler och fler från denna sjuka sjukdom. Att vi hittar orsaken till varför så många drabbas. Att vi kan få ett slut på denna sjukdom. 
 
Jag drömmer drömmar om att vi ska hitta svaret på gåtan som man så länge försökt lösa. Jag är glad att jag lever och är född i landet Sverige. Det är absolut BÄSTA landet att faktiskt bli cancersjuk i, även om så många inte överlever denna fruktansvärda kamp mot denna snuskiga sjukdom. Jag är rörd en dag som denna. Känner en oerhörd tacksamhet att faktiskt få leva och bo i detta land som kan hjälpa så många. Jag är rörd över alla som inte har familjemedlemmar eller anhöriga som inte får vara med längre i detta land. 
 
Jag hoppas att du precis som jag ser galan på TV4 ikväll. Att du och jag gör skillnad. Att vi krossar denna sjukdom.
 
 
 

LIVET BÖRJADE NÅGONSTANS DÄR SOMMAREN BÖRJADE

Jag har försökt komma hit och skriva så många gånger, men det har liksom inte gått så bra. Jag tror att jag tänker för mycket innan jag börjar skriva och direkt jag börjat skriva så låser det sig. Det är därför det blir rejäl torka här emellanåt. Sommaren har varit tuff, men det är sådant som man måste gå igenom för att bli starkare. Ungefär jordens värsta förkylning och verkligen mått piss men nu är jag tillbaka på banan igen efter flera månader. Så det känns som att livet har återvänt faktiskt. 
 
Det är så otroligt mycket som hänt i livet de senaste månaderna och kommer att hända framöver. Det är verkligen fullt ös och all in här hemma. Vi har flyttat in i huset, och vi känner oss verkligen hemma. Bokstavligt talat! Jag har nog aldrig känt mig så lugn som jag gör nu själsligt vilket är otroligt skönt. Det har varit renoveringar för fulla muggar men nu har vi tagit en välförtjänt paus. Det behövs för att man ska orka med att jobba, studera och bara njuta också. Det är samtidigt så extremt mycket planering som gäller tillsammans med tankar och funderingar som ska på plats. Dock vet jag att det kommer bli helt galet fantastiskt och det känns så otroligt roligt just nu! 
 
Samtidigt så bjuder helgen nu på att bara åka och hänga med tjejerna och mysa på. Eller hur mycket mys det faktiskt blir vet jag inte, men denna helg är så efterlängtad så du anar inte!  Jag längtar så galet mycket och det ska bli så fruktansvärt roligt. Jag, tjejerna och hitta the right dress. Det kommer bli magiskt! 
 
Dessutom för er som inte hängt med i svängarna så förutom att vi köpt hus, renoverat i huset, jobbat och varit sjuk där emellan så har vi även köpt en liten liten vovve. Eller liten är väll nu att ta i, men jag inser hur fort man glömmer att vår lilla Sally nyss var en pytte och att hon nu är en ganska stor men snäll tjej. En klok kompis som alltid är så otroligt glad när man kommer hem om dagarna så hjärtat spricker på en ibland. Jag har som aldrig  tidigare förstått det här med att ha hund, och den där känslan som många beskriver. Det där härliga och bubblande och lyckan att ha en kompis. Men nu tror jag faktiskt att jag förstår. Hunden är människans bästa vän, och jag ångrar inte en sekund att vi köpte loppan faktiskt. Hon ger mig så otroligt mycket, och nu hade jag inte kunnat vara utan henne. Det har till och med blivit så. 
 
Jag har också börjat studera för att egentligen hoppa in i ett nytt spår i livet, jag är förändringarnas kvinna och jag måste ha saker och ting för mig, men jag känner att det var nödvändigt med ett nytt kapitel i livet. Jag behöver det. Det är otroligt intressant, spännande och väldigt givande så förhoppningsvis är jag examinerad Bergtekniker i slutet på maj, vilket kommer alldeles lägligt inför det som komma skall. Ja, vad ska man säga. Livet känns som det brukar göra på hösten, lite småtungt faktiskt för att man bävar inför mörkret som kommer snart, men samtidigt så försöker jag hålla mig stark och ladda med te och tända ljus på kvällarna för att ladda kroppen. Jag vet att allt löser sig, det gäller nog bara att strukturera, planera och organisera för att inte kaos ska rubba kroppen. Förutom det så är det väll så bra som det kan bli. Jag har ingen rätt att klaga! 
 
Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera er här, och jag tänkte väll att detta inte ska bli en blogg fylld med bara planering inför framtiden (läs: giftemål, renovering m.m) utan jag tänker att jag bjussar på både det ena och det andra så får ni väll fortsätta läsa om ni vill. Jag tror att helgen kan bjuda er på en lite smått och gott. Tack förresten för att ni ändå orkar titta in här trots att det dröjer månader ibland mellan gångerna, det är fint av er.
 
Och förresten.. Jag klarade kanske den värsta tentan någonsin - med 2 poäng från VG till och med, så jag kämpar på. Håll en tumme eller två för mig och peppa mig in i mål om ni orkar.