LUGNET SJÄLV

Känner mig som rubriken idag.
Lugn.
Skön dag.
Det är favoritdagen. Fredag.
Och jag har vaknat utvilad.
Skönt, mycket skönt.
Önskar dock att jag varit i Göteborg just nu.
Hade varit så grymt och gå på bokmässan.
Nåväl.
Snö och Kiruna, inte så dumt ändå.
I kväll blir det lugnt för min del.
Ska packa ner lite grejer i lägenheten.
Det vankas tapetsering på måndag.
Så bäst att förbereda i tid. 
Imorgon är det AP-träff med jobbet.
Ska bli grymt kul.
Känner mig taggad redan nu.
Så ska handla det sista idag.
Drycken.
Sen är middagen klar.
Vilken fin dag det blir idag.
Och hela helgen kommer bli grym.
Hoppas du som läser får en uuuunderbaaar dag!
Det kommer jag ha.
 
 
 

APROPÅ DET HÄR MED RIS

Måste bara berätta om mitt senaste köp.
Jag är en risdiggare.
Älskar ris, och hade om jag fick, kunnat äta det varje dag.
Men det funkar inte.
Magen hade nog krakulerat ihop mest troligen då.
Så jag tänkte när jag var på ICA sist att nu bannemig ska jag köpa ris.
Och sagt och gjort.
Jag strövade runt hyllorna som en liten hund.
Letade upp rishyllan.
Stod länge och klämde och kände på förpackningarna.
Stod och tittade, och hummade och fingrade med händerna på hakan.
Vilken rissort skulle jag ta?
JO. Det blev gott liv ica - fullkornsris. 
Och visst, jag är inte dum.
Det var ett fullkornsris jag köpte.
Men alltså höjden på risberget är att man måste koka det i 40 minuter.
HALLÅ 40 minuter?
När man är född i snabbmackis-generationen. Då är det illa.
Så jag har nu kokat det där riset två gånger totalt.
Varav bjudit gäster på det lika många gånger som antalet kokningar.
Och reaktionerna då undrar du?
Hm. Inte som jag hade tänkt mig. 
Det är gott. Smakrikt ris.
Men alltså skoja inte vad det fastnar i tänderna.
Känns som man har en hel risodling i gaddarna när man ätit klart.
Dock kommer jag stå det där riset troget.
Trots att när man ler så ser alla vad jag ätit. 
TROTS flertalet tandborstningar ska tilläggas.
Men jag gillar det.
Köp det.
Det är gott.
Tar lång tid att koka. Förebygger då stress.
Och fastnar sådär härligt i tänderna.
Som popcornkärnor.
Ungefär det jag ville skriva om mitt ris jag har hemma.
Om du ville veta.
 
 
 
 
 
 
 

KONSTIG

Idag känner jag mig sådär konstig.
Sjuk och trött.
Och helt färdig i kroppen.
Har ont precis överallt och är så trött så det finns inte.
Trots tidig uppstigning och rusa med bilen till besiktningen.
Och inse att man åkt dit i långfillingarna.
TJOHO på den.
För att sen åka hem och hetsa hem.
Försöka sova bort huvudvärken.
Och vakna av världens finaste telefonsamtal.
PAPPA HAR SKJUTIT SIN FÖRSTA ÄLG.
Och jag kom på mig själv.
Fan vad jag låter som en reporter när jag pratar med min far i luren.
-HUR KÄNNS DET?
-VAR DU NERVÖS?
-VAR DEN STOR?
 
Glömde ju för tusan att säga grattis. Eller kanske gjorde det.
Minns inte. Jag är i alla fall så stolt i mitt lillhjärta här hemma.
Goa pappa, äntligen hans tur nu!
Aja, jag ska försöka kämpa på hela dagen på jobbet.
Trots att det känns som någon kört över mig.
Upp med humöret. Så kör vi!