SNÄLLA HATA MIG HÅRT OCH LÄNGE INNAN DU KAN ÄLSKA OCH HÄNGE DIG MIG IGEN

Tröttaste katten i staden. Helt jäkla färdig. Om man säger så. Inte många knop gjorda idag, och totalt utmattad ändå. Ja det är inte lätt att spatsera i små fötter en dag som denna. Tur man har peppande kollegor som gjort allt för att man ska orka idag. Orka med denna långa, plågsamma och smärtsamma trötthet. Jag inser att viljan får en att orka betydligt mer än vad man egentligen vill. Och att när man tror man är nära att ge upp, så har man ytterligare lite energi och ytterligare en motor till. Det är det jag kan älska med mitt liv ibland. Att när jag vill, och verkligen känner för det så går jag på växel tio, men när det kommer lugnare perioder då energin behövs sparas. Då är det verkligen att gå på tomgång. Haha. Som att jag förresten ska dra referenser om motorer. Näe. Kan inte ett dugg. Förutom att byta däck. Så vem tror man att man är? 
 
Det ryktades om en tripp till Holma imorgon, men jag tackar nog vänligen men bestämt nej till det förslaget och laddar mina batterier inför kanske en fysisk ansträngning istället på onsdag. Här blir det inget skålande i vin och sprit under valborg. Istället firar jag in våren med träning, och hoppas på att det kan bli en fin start på våren och framförallt sommaren. Det är något som sjukligt besatt driver mig och mitt sinne till att få sommaren att närma sig. Jag håller på att bli sjuk på all längtan. Jag vet att jag inte kan påverka vädret. Men jag längtar till att få sitta på bryggan. Dricka ett glas rosé på en uteservering. Traska hem barfota. Ta på mig sommarklänningarna som legat allt för långt in i garderoben. Och bara kunna ramla hem vid tiden då det börjar bli dag, men då festen ännu inte är slut. Trots att solen skiner som om det vore dag. Jag längtar så besatt mycket efter sommaren, och allt man känner då. Att man jävlar lever igen. Att man lever varje dag hela sommaren som om det vore den sista dagen. 
 
Nej snälla bara ge mig något som är värt att leva för i sommar. Och jag kommer ta den chansen, som om det vore den sista. Hatar för övrigt att det är så sinnessjukt varmt i min lägenhet (redan!) och det är bara maj snart. Hur ska detta gå? Det blir att kasta ut duntäcket, sova absolut naken och inte röra sig en millimeter. HA! Kvinnan som inte legat still sen hon föddes. Nåväl. Lyxproblem deluxe. Hårt att leva ibland, och hårt liv att ligga och läsa blaskor i sängen. 
 
 
 
 
 
 

I BETTER KEEP ON WALKING, KEEP ON WALKING

Vilken helg det har varit. Verkligen världshistoriens mysigaste helg. Där man bara fått vara. Sova ut länge. Varit vaken tills att ögonen varit nära på att trilla av. Fått skratta. Prata. Älta. Skratta och åter skratta igen. Det känns som att man blivit lite hel igen efter helgen. Vi har bara myst. Varit i stugan och grillat och ätit gott. Ätit käkmat. Druckit gott. Och bara fått vara. Helt obeskrivligt bra helg. Det känns verkligen som att jag behövt detta. När man tror att slutet är nära, så kommer en nystart. Och jag bara älskar det!
 
Så snart lämna av mina kära människa på bussen. Och det är verkligen världshistoriens sorg, varenda gång. Men jag har tvingat mig själv att stålsätta mig. Jag vet att vi kommer ses snart. Och att vi kan ringa, och prata och skriva när än vi vill. Det gör att det känns lite lättare. Och att jag kommit på rätt spår med mig själv. Vet vad jag ska göra. Och hur mina dagar kommer se ut här framöver. Jag gör nog rätt. Helt klart.
 
Solen visar sig från sin bästa sida ute. Så det blir att ta en hemskt lång promenad och rensa skallen lite. Sen tar jag och reder upp kaoset här hemma. Själsligt som fysiskt. Nej. Det blir nog en bra dag. Ändå.
 
 
 
 
 

I FEEL HOMELESS

Fredag. Helg. Snart. Och allt vad det innebär. Det känns verkligen direkt i kroppen då man går över från veckodag till helg. I hela jäkla kroppen. Fredag som sagt. Ledig imorgon. Slutar tidigt idag för att möta upp kära besöket. Och det blir nog till och med fika på staden kanske. Eller varför inte lite handling och hem och mysa och äta lite. Vem vet. Det kommer bli bra oavsett och jag har längtat. Som jag har längtat. När det känts som att man varit nära döden i vecka, så känns det betydligt lättare idag. Jisses.
 
Vilken vecka alltså. För att summera. Vilket man ibland behöver göra. Helt onödigt kan en del tycka. Nödvändigt säger jag. Men jag är så jäkla glad att den snart är över. På alla sätt och vis. Och att man kan öppna ögonen och börja se lite framåt mot saker och mål som kommer. Träningen går prima, och det känns så jäkla skönt. Alltid något. Det känns också skönt att våren verkligen kommer och fångar mig snart. Och att chocken då en helt oväntad person plötsligt dyker upp vid min sida igen. Dog döden. Accepterade. Och tyckte det var helt okej. Trots allt. Nåväl. Alla ska vi väll ha lik i garderoben. Och en del lik verkar tydligen aldrig dött. Aja. 
 
Nej, nu ladda för en totalt fri och kravlös promenad till jobbet. Precis vad jag behöver. Sen är jag på banan igen. Sen tar jag fanimig helg.