EN MEMOAR OM EN FLICKAS HISTORIA

Jag är en sådan som lägger alla kort på en hand, eller inte lägger något alls. Som kämpar, eller som lägger sig. Där jag antigen spelar med de högsta korten, eller de lägsta. Spelar högt. Vågar när jag tror jag vinner. Sällan tillfällen då jag går in när det kan räcka, men kanske inte gör det i slutändan. Allt eller inget. Now or never. En egenskap jag kan fundera mycket över under min vakna tid. Varför det blivit så att bara vissa har detta som något i bagaget medan andra inte alls tänker eller handlar så. Samtidigt vet jag så mycket väl att lever man som man lär, där man lägger ut alla höga kort i början så tar spelet slut rätt fort. Man är en vinnare i början, men vad händer sedan? Din motspelare lägger ut sina kort och kan inte slå dig. Du hade högre kort. Du vinner. Den du möter är en förlorare.
 
Det där med att förlora och vinna. Livet är egentligen en enda lång tävling. Du tävlar mot dig själv, mot din omgivning och för livet. Mer eller mindre. Och det där med att vinna. Vem ska du vinna över? Vad är det du vinner? Vem vinner du för? Varför vinner du? Något jag också kan tänka mycket på under min vakna tid. Varför vågar jag inte satsa när jag vet att jag inte går segrande ur något? För att jag är rädd att förlora. Rädd för att visa mig skör. Det jag vill komma till är att jag på så sätt missar mycket i min omgivning tack vare rädslan för att förlora är större än rädslan för att vinna. "Men den personen är ju mitt i prick", "Det jobbet måste du bara söka, det är verkligen du". Samtidigt är talesättet "du måste våga för att vinna" något jag titt som tätt får höra från min omgivning. Finns inte modet så finns inte något att hämta heller. Jag tror också på så sätt när jag pratat med en person som betytt mycket i mitt liv sedan tidigare att jag gett upp det jag märkt inte fungerat snabbt, för att göra lidelsen så kort som möjligt. Det kan stämma. Att jag egentligen insett att det är förlorat långt innan jag tagit tag i situationen och sedan gjort min egna lidelse kortvarig. Där jag kanske framstått som kall, hård eller till och med rå. Men där jag redan förlorat för länge sedan. Där jag spelat så hårt med korten och där det till sist inte finns några flera att lägga. Där jag kanske gjort för snabba drag och sedan ångrat mig och sedan ångrat mig igen. Det är så väldigt gammal typisk beskrivning av mig. Allt eller inget. Vinnaren eller förloraren. Falla fort eller falla platt. 
 
 
 

LIKE A FALL

Fredag.
Bästa dagen på veckan.
Ändå känns det inte helt rätt trots det.
Jag är trött, men det verkar inte undgå någon.
Jag har gjort lite jul här hemma.
Och idag ska jag införskaffa julgranen.
Riktigt mysigt.
Ändå är det något som gnager.
Ska försöka komma på vad det är.
Tänkte i alla fall försöka göra lussebullar imorgon.
Och pepparkakor i helgen.
Och lite annat smått och gott.
Mysigt!
Känns galet att det är en vecka sedan jag kom hem.
Att jag för en vecka sedan låg på en strand.
Och nu möts av -16 friska grader.
Vad häde där liksom?
Bra fråga.
Ska kila till jobbet snart.
Idag är en sådan där dag då en kram, eller ett mail.
Eller ett brev, telefonsamtal, ett meddelande, ett finnas till hade hjälpt.
Det känns som så.
Ska försöka rycka mig i kragen.
Snyggt pynt till granen ska inhandlas.
 
jag och bästa mamma för drygt en vecka sedan
 
 
 

GE MIG TID

Jag har inte så mycket vettigt och skriva.
Jag jobbar.
Är trött och pigg om vartannat.
Måste googla ord på grund av en trötthet som gör att minnet sviker.
Och jag har sökt julsaker hela jäkla dagen.
Känns som att jag är nära på att bli galen.
Har egentligen inte hittat någonting.
Ändå har jag tömt plånboken.
Konstigt det där.
Aja.
Jag lovar att jag ska skärpa mig med bloggandet.
Bli bättre och lägga upp lite roligare bilder.
Ge mig till helgen eller nästa vecka.
Inbillar mig att jag ännu är jetlaggad.
Kanske jag är.
Eller så är det bara en annan ursäkt.
Jag ska göra mig redo för att sova.
Skönt när man har vansinnigt stor säng.
Kan sova precis hur jag vill.
Det är nog det bästa i kråksången.