EN MEMOAR OM EN FLICKAS HISTORIA
Jag är en sådan som lägger alla kort på en hand, eller inte lägger något alls. Som kämpar, eller som lägger sig. Där jag antigen spelar med de högsta korten, eller de lägsta. Spelar högt. Vågar när jag tror jag vinner. Sällan tillfällen då jag går in när det kan räcka, men kanske inte gör det i slutändan. Allt eller inget. Now or never. En egenskap jag kan fundera mycket över under min vakna tid. Varför det blivit så att bara vissa har detta som något i bagaget medan andra inte alls tänker eller handlar så. Samtidigt vet jag så mycket väl att lever man som man lär, där man lägger ut alla höga kort i början så tar spelet slut rätt fort. Man är en vinnare i början, men vad händer sedan? Din motspelare lägger ut sina kort och kan inte slå dig. Du hade högre kort. Du vinner. Den du möter är en förlorare.
Det där med att förlora och vinna. Livet är egentligen en enda lång tävling. Du tävlar mot dig själv, mot din omgivning och för livet. Mer eller mindre. Och det där med att vinna. Vem ska du vinna över? Vad är det du vinner? Vem vinner du för? Varför vinner du? Något jag också kan tänka mycket på under min vakna tid. Varför vågar jag inte satsa när jag vet att jag inte går segrande ur något? För att jag är rädd att förlora. Rädd för att visa mig skör. Det jag vill komma till är att jag på så sätt missar mycket i min omgivning tack vare rädslan för att förlora är större än rädslan för att vinna. "Men den personen är ju mitt i prick", "Det jobbet måste du bara söka, det är verkligen du". Samtidigt är talesättet "du måste våga för att vinna" något jag titt som tätt får höra från min omgivning. Finns inte modet så finns inte något att hämta heller. Jag tror också på så sätt när jag pratat med en person som betytt mycket i mitt liv sedan tidigare att jag gett upp det jag märkt inte fungerat snabbt, för att göra lidelsen så kort som möjligt. Det kan stämma. Att jag egentligen insett att det är förlorat långt innan jag tagit tag i situationen och sedan gjort min egna lidelse kortvarig. Där jag kanske framstått som kall, hård eller till och med rå. Men där jag redan förlorat för länge sedan. Där jag spelat så hårt med korten och där det till sist inte finns några flera att lägga. Där jag kanske gjort för snabba drag och sedan ångrat mig och sedan ångrat mig igen. Det är så väldigt gammal typisk beskrivning av mig. Allt eller inget. Vinnaren eller förloraren. Falla fort eller falla platt.