SNÄLLA TA AV ER DEN DÄR HATTEN
Jag har kommit underfund med och insett att nästan de allra flesta jag känner går runt med en hatt på skallen. Ingen synlig hatt. Kanske inte direkt den där tjusiga hatten heller, utan en riktigt ful och tung sak på huvudet. Nämligen dåligasamvetet hatten. Jag har gjort ett val. Jag bestämde mig i början på sommaren att jag gjorde ett abrupt slut med min hatt. Jag har insett när jag reflekterat ett rejält tag ska understrykas, att jag konstant lider och lidit av något slags dåligt samvete till mig själv eller min omgivning. Konstant ont i magen för att man inte hunnit med sig själv, livet eller allt däremellan. Vad är priset man betalat för att gått runt med magknip, puls på 180 och miljoner sömnlösa nätter? Jävligt högt skulle jag säga. Jag har insett att från och med sommaren egentligen så har jag slutat ta åt mig när omgivningen medvetet eller omedvetet gett mig och i vissa fall kastat dåligt samvete och faktiskt nu börjat skakat bort det. Jag har till och med börjat bli förbannad istället vilket kanske inte heller är den bästa lösningen, men någonstans måste man sätta ned foten och inse att det är nog.
Varenda kotte arbetar dygnet runt, och är det inte på arbetsplatsen så är det arbete som följer med hem för att man inte hunnit klart/måste jobba färdigt för att just det där dåliga samvetet biter sönder en om man inte är färdig innan dagens slut. Man är rädd att göra omgivningen eller sig själv besviken. Jag har insett att många gånger så ligger det där dåliga samvetet hos sig själv. I somliga fall är det omgivningen som skuldbelägger en. Jag har märkt att människor i ens omgivning inklusive mig själv har dåligt samvete över att man jobbar för mycket, tränar för lite, äter för mycket dålig mat emellanåt, slösat bort alldeles för mycket pengar, och har ett jäkla jox att många gånger få ihop sitt privatliv. Det är sjukt att det är så många som sitter i samma båt men där vi inte gör något åt det. Näää vet ni vad kära människor. Nu lägger vi av.
Jag har faktiskt börjat skrika rakt ut och har nästan blivit sjukligt allergisk mot det som ger en dåligt samvete. Varenda kotte gör precis så gott man kan! Varenda människa gör precis så mycket som man bara kan utifrån ens egna förutsättningar och utifrån situationer i livet. Ingen, absolut ingen anser jag har rätt att dumpa över det dåliga samvetet på någon annan. Jag skriker tyvärr rakt ut direkt någon ens tenderar på att ge mig dåligt samvete och bokstavligt talat har jag stängt av från och med sommaren. Det fungerar inte längre. Jag har fyllt min bägare med det där konstant dåliga samvetet så att jag till sist gick runt och tänkte att allt jag gör inte duger, att jag gör mig själv eller andra besviken. Vem orkar med det? Vem vill ha det så? Jag har lovat mig själv att jag aldrig kommer skuldbelägga någon med dåligt samvete för i princip alla har redan har nog med samvetskval som svämmat över för länge länge sedan. Det gör mig ledsen. Varför gör vi så här mot oss själva och andra?
Vi gör så förbannat bra som vi bara kan göra. Mer än så behövs inte. Det är ingen som kommer tacka oss och ge oss blomsterkvastar i nävarna när allt gått åt skogen för att man vägrat bromsa eller stanna upp och reflektera och kasta bort detta dåliga samvete vi har. Det viktigaste som finns, det är vi. Vi alla måste våga säga nej till dessa energitjuvar och människor som är fulla med okunskap och som konstant kastar dåligt samvete och som ger oss skam från höger till vänster. Vi måste börja göra oss av med människor som inte kan ta en för den man är. Annars är vi fast i en fälla som vi aldrig kan ta oss ur. Vem vill det?