OCH HAN LOVAT MIG ALLT VAD JAG VILL

Jag förstår inte hur tappra ni är som dyker in här och läser, när uppdateringen är i botten. Men ni är fina, och rara ska jag bara säga. Det har varit både ett par skitjobbiga och verkligen bästa veckor som varit. Jag trodde aldrig att livet skulle få en vändning som denna. Att allt jobbigt skulle kunna bli något bra. Aldrig. Och jag nyper mig i armen numera, rätt ofta för att verkligen vara med på att det är livet jag lever nu och inte en dröm. Jag känner, oavsett hur dumt detta än må låta, att trots världens tråkigaste besked så är jag nog den gladaste människan just nu. Det är väll kanske just därför jag inte varit in här och skrivit. Det har som inte funnits något att berätta. Eller berätta för er om. Utan livet är sådär hemskt ruskigt bra bara.
 
Så jag lever och andas luft just nu. Jag tror att allt det bästa i livet har fanimig inte hänt ännu. Och jag tror att livet vill mig precis det bästa. Jag lovar att berätta en vacker dag om vad som händer. Hur mina dagar och månader har sett ut. Och hur jag tror att det kommer se ut. Trots snart en månad utan träning så mår jag bättre än någonsin. Och det är nära ibland till tårar. Men det kanske är rätt fint. Trots allt. 
 
 
 
 

ELLER VARA UTAN KÄNSLOR ÄR VÄLL ÄNDÅ SAMMA SAK,

Har skapat magiska listor med musik som fyller mitt liv och mina dagar numera. Det har hänt något med mig. Jag tror faktiskt att det hänt något med mig på riktigt. Och snart kanske det är dags att säga adios till det som jag kanske egentligen inte bryr mig om men som finns. Det är ingen sorg i att säga adjö till det, utan det känns snarare så skönt på något konstigt sätt. Det är dags snart känner jag, och då blir det spännande och se vad som händer. Eller hur tankarna går för den delen. Jag har fått älta sönder mig själv denna vecka. Vilket har resulterat i ett endaste lagade mål mat på flera flera dagar. Jag har levt på luft, vatten och jaa. Något annat. 
 
Det är skönt att bara vara själv en kväll som denna. Det är stora koppar med te som värmer mig, och det är lika stora funderingar som rör sig i mitt huvud. På ett bra sätt. Det bästa av det bästas musik, och så det där. När man varit solen, landat som en mosad mördarsnigel och börjar allt mer likna en fjäril så kan inte livet vara så jäkla orättvist och knäppt och dumt som det låter. Jag ska försöka bli av med förkylningen och sen är jag mer än redo att ta tag i allt som kommer. Det är som att lära sig att gå igen. I mycket i mitt liv. Jag är nervös. Knäsvag igen och lite sådär hungrig på livet. Jag minns när jag kände som jag känner nu. Det var a while ago. Nu är det något annat. Något helt annat. Jag försöker få brudarna på jobbet att gå mer bananas, men nu är det nog snarare jag som blivit..galen. Igen.
 
 
Jag älskar känslan som ligger och vilar i kroppen min. Från morgon, till natten, till morgonen igen. Från regnet smattrandes mot mitt fönster, till solen som lyser mig i ögonen. 
 
 
 
 
 
 
 
 

DEN ENDA SOM VERKLIGEN ÄLSKAR MIG, ÄR DU

Du sa vi inte kan höras längre, att det blir för svårt. Att dina minnen gnager dig och att du inte kan sova utan mig. Du sa att livet skulle bli lättare, jag har gått vidare. Men du kan inte sova när du vet att jag har någon annan arm runt mig. Du sa att du lovade att ändra dig, att det är för sent, men till nästa liv. Du ville visa mig livet, och ta mig med storm. Du sa att om du skulle se mig nämna någon annans namn inför det jag drömmer om med ring på fingret skulle ditt liv aldrig bli likadant igen. Och du sa att nätterna är tyngre ju längre tiden går. Att allt som har med mig, det läker inga sår. Du sa att mardrömmen är att se mig växa gammal med någon annan. Du sa att du vet att alla mår gott över hur det ser ut. Du säger att det är rätt tomt hos dig. Att du inte kan ha mig som en vän genom livet. Att alla bilder på mig gör dig galen. Du kan inte se mig längre. Och du säger att himlen är öppen, att du funderar hur det känns. Att du slutar andas när du ser mig. Du uppmanar mig att säga till när du ska gå. Du är rädd för att fel människa ska bära mitt hjärta. Du sa att man kan älska någon för resten av livet, utan att faktiskt leva eller leva med varandra. Du ber mig att aldrig glömma bort dig. Att aldrig någonsin låta dig va.