TÄNK PÅ ALLA DU STÖTER PÅ NU UNDER JULEN, TÄNK PÅ DINA MEDMÄNNISKOR. TÄNK TILL SÄGER JAG!

Jag vill skriva ett inlägg till alla er som är ute nu i julstressen och ute i handeln. Jag vill skriva ett inlägg till er som arbetar inom handels, och som stöter på denna julstress. Jag vill skriva detta inlägg till alla er som överhuvudtaget stöter på människor inom kategori handel, men också till alla er andra. Jag skriver detta inlägg till mina medmänniskor. 
 
"Hej du kära kund, för det är just främst till dig jag riktar mig till. Jag vet att det är mycket nu. Skinkan ska bli klar, pyntet ska pyntas, knäcken ska kokas, och rimmen ska rimmas och paketen ska slås in. Jag vet att du jobbar mycket just nu, och att stressnivån är hög. Att du inte vet hur du ska få ihop dina timmar, och att du ligger och önskar att dygnet just skulle ha fler timmar än vad det egentligen har. Men jag riktar detta inlägg till dig som besöker en butik, eller varuhus, eller till dig som bara råkar stöta på människor på macken, eller på byggfirman, eller matvaruaffären, eller i din klädbutik. Jag kan nog svara för alla att vi gör så gott vi kan denna tid på året. Eller förresten, vi gör verkligen allt vi kan. Alla vi jobbar verkligen häcken av oss för att just kunna erbjuda DIG den bästa servicen som det går att erbjuda. Vi gör vårt allra bästa för att se er alla, och vi har mycket att stå i. Vi stöter på er kunder varje dag, och det märks tydligt om du som kund är stressad eller går på staden med ro. Det märks hur du tilltalar oss och hur du behandlar oss. Jag svarar även nu för oss alla medmänniskor som stöter på dig som kund just nu att vi märker om du är stressad och kanske inte har stressnivån i schack. Vi märker om du som kund vill gå i din egen värld, eller om du har ett behov av att utbyta fraser. Vi märker det på en gång. 
 
Det vi också märker är just att du som kund är väldigt stressad nu. Du förväntar dig att fem dagar före jul så ska sortimentet erbjuda dig exakt de varor som fanns i början av månaden. Du som kund förväntar dig att vi ska bemöta dig med respekt, och det gör vi. Men du som kund tror också att du kan göra precis som du vill många gånger, och att du alltid har rätt. Du som kund har inte alltid rätt, men nästan alltid. Det är så vi jobbar. Vi vill att när du lämnar butiken så ska du gå ut med känslan att du ska ha rätt. Det du som kund inte tänker på är att du som kund kan bete dig precis hur du vill, och tilltala oss precis som du känner för.  Som att det är något du tror ingår i servicen som du betalar för när du sedan lämnar butiken. Det stämmer inte. Jag vill med detta inlägg uppmärksamma alla er som ska ut, eller varit ute i julruschen att tänka efter en extra gång. För sättet du agerar mot oss som ska stöta på dig där ute, det kan förstöra en hel dag. Vi förstår att alla inte vill tjoa och tjimma, men att visa respekt för dina medmänniskor. Det är det minsta du kan göra. 
 
Jag vet att så många gjort ett så gediget förarbete inför julen. Beställt hem varor, gjort ordrar långt innan föregående semester, planerat planerat planerat in i det minsta detalj vad just dess butik eller varor ska kunna erbjuda dig som kund i dessa tider. Anställt personal, och extrapersonal för att få ihop schemat. Jobbat med schemat, och uppmuntrat sina anställda att jobba på så gott man kan. Då är det mer än rättvist att du som kund visar oss den respekt som vi visar dig. Du som kund gör så att vi får lön. Du som kund gör att vi har ett jobb att gå till. Men du som kund har inte rätt att bete dig hur du vill. Vi som jobbar och stöter på dig som kund som tro sig kunna bete dig hur du vill, vi kan inte börja att käfta emot. Vi kan inte tappa behärskningen. Vi ler, bemöter dig på det bästa sättet vi kan, och ändå räcker inte det alla gånger. Vi springer mil varje dag, och många av oss lyfter tungt, och mycket. Vi ska vara överallt, och vi ska vara skärpta och se dig framförallt, men också vår butik som kommer i andra hand. Och vi ska kunna vårt jobb. Vårt sortiment. Vi ska vara psykologer på jobbet, och din kompis. Vi ska vara din inspiration. Vi ska vara på topp, varenda dag. Vi ska ge dig den bästa servicen helt enkelt, och det bästa bemötandet varje dag, och du som kund ska känna dig nöjd att komma till just oss.
 
Självklart finns det många av er som bemöter oss med glädje, och tackar för den hjälp och servicen vi erbjuder dig. Vårt jobb vi gör. När man blir bemött positivt av dig som kund, så kan det göra veckor, dagar, eller timmar. Så enklet är det. Men jag tycker vi ska bli bättre i dessa tider då många av oss medmänniskor i butiker knappt hinner andas eller äta lunch. Eller bara kunna sitta ner två sekunder. Så det lilla leendet, tacket, eller positiva attityden som du förmedlar till oss, det betyder oerhört mycket, och värmer varmt. Det syns långa vägar när man får ett positivt bemötande tillbaka, och man orkar då forsätta jobba under dagen i ett ruskigt högt tempo. Sen vill jag verkligen ge världens största kram till alla er medmänniskor som jobbar i handeln eller rent övrigt just nu. Ni gör ett så fruktansvärt viktigt och fantastiskt jobb, och kom ihåg att ge varandra och dig själv en klapp på axeln för att just du är du, och för det jobb du gör. Du betyder mycket! Du är viktig! Det är fruktansvärt att vi stressar ihjäl oss för en högtid, men det har tyvärr blivit så. Därför är det extra viktigt att vi tar hand om oss själva, och våra medmänniskor, och våra släktingar och familjer. Det om något är det viktiga! Alla ni där ute gör ett fantastiskt jobb, och vi alla behövs, men tänk på hur du bemöter omgivningen, för det spelar verkligen roll. Jag hoppas att vi alla kan lyfta huvudet de kommande dagarna, och trycka bort stressen och det låga blodsockret och bemöta alla vi möter med respekt och glädje. Det behövs, så tänk till säger jag! Enklare än så är det inte."
 
 
 
 

JAG SKA MÅLA OCH RÄDDA HELA VÄRLDEN LILLA MAMMA

Jag skriver extremt mycket nu i mitt huvud. Jag jobbar som en jäkla blådåre i 700 blås just nu att jag liksom bara har koll på dag till dag, börjar man och fråga hur jag jobbar nästa vecka rycker jag mest på axlarna och kan inte svara. Så enkelt är det tyvärr. Eller besvärligt om du frågar mig. Jag har så jäklarns mycket nu att göra att jag inte vet hur Januari kommer se ut med tanke på att man kör på nu i miljarders blås som sagt. Kanske då att denna förkylning som ligger och pockar över mig bryter ut, men vi har gjort en överrenskommelse. Det finns ingen tid, eller ork i december att ligga hemma sjuk och tycka synd om sig själv. Så är det. Så vi har tagit i hand på att det finns bättre och sämre månader, that's it. Vad menar jag med förresten med att jag skriver extremt mycket i mitt huvud just nu? Jo. Jag ska förtelle. Jag tror egentligen att jag skrivit tusentals romaner genom mina dagar, och framförallt just nu. Det är härligt, det är faktiskt det. Jag skriver böcker som aldrig blir färdiga och slipar på texter i huvudet, men direkt jag ska sätta mig ner för att få ned allt på pränt så blir det totalt black out. Det kommer inte fram ett endaste ord på tangenterna, utan det tar stopp. Märkligt det där. Jag tror jag inte är helt färdig med historien jag vill berätta, så kanske just därav att det inte går att få till början på storyn. 
 
Haha, det låter som jag ska bli den nästa store romanförfattaren i landet. Nä, så tänker jag inte. Men jag har mycket historier på lager, mer än så kan jag inte säga. Det kanske beror på att jag har så mycket för mig, jag är så väldans kreativ just nu och vill bara skapa och skapa och skapa. Jag har nästan svårt att sova på nätterna för att jag kommer på så himla bra idéer, förslag och texter och allt vad man kan tänkas komma på. Ni vet kanske vad jag pratar om? Kreativ konstnärssjäl. Ha! Den var bra, men jag ska försöka påminna mig själv när jag ska köra igång med allt om jag kommer ihåg det jag skrivit här. Så himlarns kreativ. Det kanske också beror på att jag ska bli husägare. Jag inreder och målar, tapetserar och lägger golv i huvudet redan nu, egentligen tusen gånger om, och jag kan riktigt se hur bra detta kommer bli. Jag är kanske en kreativ person. Som aldrig riktigt trott på mig själv gällande den förmågan. Eller i övrigt heller. Men det har visat sig att jag satt upp mål för året. Inga löften. Bara mål. Stora som små, och jag tänker att jag här någon dag när tiden räcker till ska sätta mig ned och verkligen utveckla och detaljera målen. Inga ord. Mer meningar. Hur jag ska komma dit. Hur långt jag vill nå. Vart jag vill vara. Jag har i och för sig ett nyårslöfte i år, och det är väll att jag ska försöka leva mer grönt. Tänka på naturen, köpa mer eko, tänka eko. Det känns bra. Känns väldigt rätt i tiden. Satsa på hälsa, välmående och grönt. Jag har inte haft lust att träna under hela detta år. När jag gjort det så har jag gråtit eller skrikit rakt ut. Det är inte roligt längre. Jag gick in i träningsväggen och jag har inte hittat tillbaka. Därav lägger jag noll och ingen press på min kropp angående det. Vi prioriterar jobb, karriär och familj och nöjen. Det är viktigt för mig just nu. Träning kommer. Så länge jag mår bra och är lycklig, så spelar det mig ingen roll om jag kutar 7 mil i veckan. Eller bara går till jobbet, och har ett fysiskt jobb. Det räcker för mig just nu. Rätt vad det är så kommer lusten tillbaka. Så är det. 
 
 
Jag har sådan lust att bara delge mig av saker och ting som jag funderar på. För jag är en talare, så är det. Sticker jag inte under stolen med. Men om ni som känner mig vet att jag är en talare så jag är tusen gånger mer en tänkare. Jag funderar på omöjliga senarion, hur man ska rädda världen, varför himlen är blå, m.m. Men jag funderar ofta på hur jag ska kunna rädda världen. Hur jag ska kunna rädda familjer som varit med om trauman, hur jag ska kunna rädda fattiga, rädda vår jord från översvämmningar, hur vi ska kunna undvika katastrofer. Jag sa när jag var liten med båda armarna hårt intryckta i sidorna i kroppen att jag ska minsann bli statsminister när jag blir stor. Framförallt att alla barn ska få äta glass före maten. Jag är kanske inte riktigt där idag, men drivet mitt finns. Jag vill kunna rädda världen stort, men jag får alltid höra att "Matilda, du KAN inte tro att du kan rädda världen". Nej, jag vet. Men jag vill kunna känna att jag gjort något. Kanske speglar min egen känsla om otillräcklighet. Jag vill rädda stort, men jag vet att det inte går. Det kanske bara är så. Och jag vill försöka spegla världen som en lycklig och glad värld. Jag tror det är min drivkraft. Att just bara vara glad. Att försöka se framåt och försöka att göra min omgivning och alla runt omkring mig positiva. Stora tankar, och stora funderingar som sagt. Jag ska rusa till jobbet, och vi hörs tills vidare. På återseende!
 
 
 
 

HAN ÄR ELDFAST OCH STARK, HAN ÄR SÅRBAR OCH ÖM. HAN KOMMER FRÅN FRÄMMANDE VIDDER, HAN STANNAR HOS DIG SOM EN DRÖM.

Förespråkar kvalité före kvantitet. Så är det. Under alla dessa dagar jag inte uppdaterat så har det hänt mycket. Otroligt mycket. Knappt så jag själv landat eller hänger med. Men det spelar för övrigt kanske ingen större roll. Jag jobbar just nu extrem mycket, och har egentligen alldeles för mycket för mig. Livet trillar på i kraftig rotation i 300 blås och jag kommer inte att kunna stanna upp förrän kanske möjligtvis efter december månad hinner säga adjöken. Då, då kommer jag kanske att kunna stanna upp en stund, vilket jag hoppas. Jag har hunnit med att vara på semester. Karibien närmare bestämt. AVNJUTIT två veckors underbartfruktansvärthärligaveckor. Det finns som inget annat att säga där. Jag längtar tillbaka. Det tog mig två-tre dagar att bara kunna stänga av. Verkligen inte bry mig om ett endaste dugg faktiskt. Mest kanske på sin höjd fundera över vilken mat man ska äta där borta under dagarna eller vilken drink man skulle beställa. Resten? Una cerveza porfavor. That's it. Ungefär dit min spanska räcker, och den räckte långt. Eller förresten farmacia, också ett bra ord att kunna, men det är en annan historia. 
 
Jag är för övrigt inte någon vemsomhelst fröken längre. Jag har inte blivit märkvärdigare, längre, klokare eller mindre förvirrad. Jag har förstått att det uppstått en enorm nyfikenhet sedan jag kom hem från denna resa, och kanske en förklaring eller en berättelse över en av mina absolut största händelser i mitt liv. Det har varit min födsel (härligt man får vara med i livet), min student, ta körkortet, ta en kandidatexamen, ordna sitt egna första ordentliga boende, haft ett fast jobb, köpt hus, och förlovat mig. Sagt ja till den vackraste och absolut finaste människan jag någonsin träffat. För mig finns det ingen annan. Sedan den dagen jag träffade min fina H uppe i fjällen så kunde jag inte släppa han, jag funderade och funderade och undrade om vi skulle mötas igen. Vi gjorde det. Sen den dagen har det varit vi. En enormt vacker och varm junikväll, och sen dess har vi inte varit ifrån varandra länge. Hur själva frieriet gick till låter jag vara personligt. Men jag sa SJÄLVKLART ja! Det absolut ärligaste JA jag någonsin svarat på något. Det känns så oerhört fint, och jag blir rörd och varm i hela kroppen bara jag tänker på den dagen. Bara dagen i sig var oerhört fin. Nä, det var perfekt. Alldeles perfekt. Det känns bara så förbanant rätt, och jag blir glad över att ni varit in här och kikat sedan vi offentliggjorde detta. Historien kring det här med att fria, förlova sig och bröllop och hela faderullan betyder verkligen oerhört mycket för mig. Det har det alltid gjort. Jag har verkligen drömt om att få säga ja till någon jag älskar gränslöst mycket och som jag verkligen ser mig själv kunna leva med resten av livet. När jag skriver det här, så förstår ni då säkerligen hur mycket allt detta betyder för mig. Så enormt mycket. Så för mig så känns det så stort att jag knappt förstått det själv. Därav kanske ännu mer lite förvirrad fröken än vanligt, vad vet jag.
 
Det har även visat sig också, tyvärr, vem som verkligen står vid ens sida när det verkligen går bra för en. Eller tyvärr ska jag inte säga, men det har visat sig att en del personer verkligen inte kan ta det att det går bra för någon eller unna mig den lycka som jag just nu känner. Det har blivit för mycket, och det har visat sig. Jag blir ledsen, men jag känner nu att de människor i min närhet som verkligen unnar mig lycka, de är de som jag kommer hålla hårdast i länge framöver. På sätt och vis kanske saker som dessa var meningen, man sållar bort och mer med det är det egentligen inte. 
 
Men som sagt, jag lägger det nu bakom mig. För mig är det viktiga att man mår bra, att man är lycklig och att man trivs med livet och vet vad man har.  Livet har så jäkla mycket att ge en och det gäller att fokusera på rätt saker helt enkelt. Oj förresten jag glömde, jag vet att det kommit och kommer frågor mest hela tiden om när brölllopsklockorna ska ringa. Låt mig svara på den frågan: I framtiden. Någon gång när tiden känns rätt så blir det, och egentligen är jag väldigt traditionell av mig men jag kompromissar utan den minsta dåliga känslan i kroppen. Snarare tvärt om. Det blir när det blir och jag känner mig väldigt väldigt okej med det beslutet. Just nu försöker jag mest vänja mig vid att bli kallad fästmö, eller frugan. Fast den benämningen har man gått med under ett tag redan, så jag börjar faktiskt vänja mig och känna mig bekväm med det. Det kommande året 2015 kommer bli årets jäkla år i många bemärkelser, och det kommer visa sig. Jag riktigt längtar fram tills dess, och jag ska försöka mitt bästa att försöka sammafatta detta kaotiska och fruktansvärt händelserika år längre fram. Vid den här tiden på året brukar jag känna mig lite låg, inte nödvändigtvis mycket, men lite sådär längtar efter julen men längtar efter ljusa tiden på våren. Nu känner jag mer att jag är låg för att andra inte kanske känner som jag. Lycka, entusiasm och 300 blås med betongsula på gasen. Det är konstigt det där. Det blir så ibland. 
 
Annars just nu försöker jag pussla ihop livet, och jag pratar mest i månader. Januari månad börjar inte riktigt bli full, egentligen inte ens nästan, men det känns som mest så. December är knappt att tala om. Det pusslas om varje minut, och dagar i vissa fall. Jag är inte otrevlig, eller obrydd. Jag bara har fruktansvärt mycket för mig just nu, och jag försöker pressa undan mitt dåliga samvete över att jag inte hinner överallt och med allt. Därför kanske det bakas på nätterna, sover några lediga timmar på dagarna, och pusslar och pusslar. Men det kommer dröja en stund, det har jag ställt in mig på. Jag laddar hela veckan ut för att gå ut och äta julbord på lördag och faktiskt en ledig helg som det ser ut i dagsläget. Som sagt, livet går just nu i miljarders blås, men jag är bara så lycklig, och jag tänker att jag gör så gott jag kan. Räcker inte det så gör det inte det. Så är det med det. Ta hand om er alla, mörkret gör oss trötta, utmattade och lite låga. Håll ut, för snart kommer ljuset och härliga vårdagar.