åre...t och annat sött och salt

Jaaa hur ska jag sammanfatta året som har varit?
Hujeda mig. Jag vet inte vart jag börjar.
Det var en rätt mörk januari och februari.
Kantades av många sjukhusbesök. Det var tungt. Jobbigt.
För att sedan när man väl blivit frisk avlösa med några partynätter.
Jag har sprungit som en jävla idiot från april - september månad.
Jag har sprungit rekordtid på milen. Jag har varit stolt.
Egentligen var jag en nörd på att springa under den tiden.
Att festa och leva loppan fans inte riktigt då.
Men det kom att ändras. Månaden Maj.
Det var då jag egentligen längtade hem så jag dog.
Men samtidigt ville stanna kvar så länge som möjligt. Komplext.
Men vi festade samtliga helger den månaden.
Kan ha varit bland de roligaste kvällarna.

Sen kom sommaren. Jag tillbringade den hemma i Kiruna.
2 soldagar av tre månader. Första snön kom 25:e Augusti.
Jag var trött på att leva hemma. Jag längtade tillbaka.
Det var som jag hade förväntat mig. Halvåret som kom.
Det skulle komma att skrivas in i historieböckerna. Länge länge.
Jag vet inte vad som hände. Jag har levt på vågorna.
Sista halvåret har varit som havet. Man lever för vågorna.
På vågorna.
Det har samtidigt inte varit lätt någonstans.
Jag har egentligen inte rest någonstans. Förutom Piteå-Kiruna.
Kiruna-Piteå. Tur och retur. Fram och tillbaka.

Skulle jag sammanfatta mitt år 2010 så säger jag följande:
Intensivt.
Bubblande. OMTUMLANDE. sjukhusbesök.
Galet. Kärlek. Fest fest fest. TRÄNA.
svek. Krossade drömmar. Livet på en pinne.

Jag är för trött för att mata upp massa bilder.
Det kommer om det kommer. Vänta inte för länge.
Jag är nöjd över året som varit.
Sista halvåret. Hur ska jag förklara. Magiskt, och tragiskt.
Men jag är nöjd. Nöjd som bara den.
Imorgon kommer mitt nyårslöfte. Check it out.


snart är hon här

Snart snart snart.
Som jag har längtat.
Och väntat för den delen.
Snart är Caroline hos mig.
Hemma i kalla Kiruna.
Och som det ska bli roligt kan jag säga.
Familjen Lindgren goes bananas när hon kommer.
Det är aktiviteter planerade utöver det normala.
Jag vet vad som händer.
Det är det roliga.
Men det kommer bli kanon.
Att jag får tillbringa mitt nyår med henne.
Och framför allt mina kära vänner här uppe.
Det är underbart ska jag säga.
Drickat och dressen är snart fixad.
Jag är lycklig.

Caroline och jag är nog som syskon.
Hon vill att jag ska hitta en bra karl.
Att jag ska vara rädd om mig.
Hon peppar mig att våga göra saker.
Jag har hoppat stenhårt med skallen före detta år.
Hur blev man som människa då kan man undra?
Ja. Den resumén tar vi någan dag innan nyår.
Lev och begrunda tills dess.
Pappa lyssnar AC/DC så huset håller på att sprängas.
Konstigt nog har ingen några invändningar.
Men familjen är nog skadad.
Tre konserter i Sverige på 10 år.
Hejdå allt som heter hörsel.





jag lever mina lyxiga dagar

Åh vilken undebrar dag jag har haft.
För det första så åkte jag upp till stora staden idag.
Eller närmare bestämt till Kiruna.
Det är där det händer. Jag lever på landet vill jag tillägga.
Sen blev det att besöka frisören igen.
Sist släppte färgen lite. Nu är det som det ska.
Jag lovade att jag skulle dimpa in en bild.
Flänga upp lite sådär.
Jag har helt enkelt inte orkat.
Det är min orsak.
Måste man ha orsaker jämt?
Nej egentligen inte.

Därefter har jag hjälpt lisa att röja lite i lägenheten.
Jag älskar att städa. Förlåt.
Men jag är en sådan människa som är rätt huslig av mig.
Trivs med att plocka och dona.
Så det har vi gjort. Därefter på coop och handlat.
Och avslutades med att Lisa bjöd på lövbiff.
Det var så sjukligt gott att jag svimmade.
Okej. Jag höll mig levande.
Men det var en smakupplevelse utan dess like.
Så jag lever ett rätt lyxigt liv.
Går till frisören, får lagad mat.
Okej. Det är en dag. På 365.
Men jag klagar inte över att leva loppan lite.
Ibland sådär.