MATILDA

Det känns som att det nu officiellt är höst. Jag trodde bestämt här för bara någon dag sedan att det var vinter på gång, men ack den som ger sig. Jag har faktiskt inget emot att det kommer lite regn och rusk med tanke på att vi just haft en sådan otroligt bra sommar och starten på hösten. Så gärna att det får slaska och regna och kyla på lite, gärna för mig. Jag hoppas innerligt att jag kommer se tillbaka med värme på alla underbara sommardagar vi haft i sommar, och alla härliga nätter med värme. För sommaren var otrolig, det kan jag inte ens diskutera om.

 

Det går otroligt bra just nu, och jag är fruktansvärt glad över det. Måste jag erkänna. Jag borde kanske njuta nu av stunden och jag försöker så gott det går. När till och med snittblommorna börjar leta sig in här hemma så är det ett mycket gott tecken. Det lovar jag. Det känns som att snart kan min kropp få ro, och det känns genuint bra. Så mycket kan jag säga. Min lilla rastlösa själ har fått börja om, och det känns bra. Mer än så säger jag väll kanske inte just nu, men det kommer här lite senare. Det gör det, låt mig bara få känna på först. Det är en otroligt viktig månad som väntar, utifrån många aspekter, och det kommer det ett inlägg om här alldeles alldeles snart. Jag önskar jag kunde agera ambassadör ibland, men jag har insett att jag helt enkelt får vara min alldeles egna sådan. Eller rädda världen. Vilket som. Men som sagt, stay tuned, det kommer ett inlägg så ni förstår vad jag menar. Viktiga ämnen måste lyftas till ytan, så känner jag. 

 

Första natten på länge för övrigt som jag bara sovit, inte vaknat trettioelvamiljarders gånger, utan jag har verkligen sovit. Kanske det som behövdes. En helsikkes lång dag och sen är man utvilad dagen efter. Jag tror faktiskt det. Jag är glad att allt händer nu, så kan jag köra racet. Jag mötte en väldigt varm och go människa igår, som kramade om mig hårt och sökte mina händer. Jag förstod direkt vilken hand och vilket finger som letades utan att säga något, men vi skrattade länge. "Ditt röda härliga hår tillsammans med dina glasögon, det är bra så du, och jag vet att det kommer gå bra för dig. Lyckliga man som får vara med dig" Sådana ord. En måndag. Du hajar hur varm man blir i hjärtat av sådant. Med risk för att låta en smula självgod, men fler sådana behövs. Verkligen! 

Jag ska försöka suga på karamellen ett tag till, eller länge till förresten. 

 

Under frukosten min har jag legat och sorterade bland mina älskade muminmuggar ni vet? Som jag sparat och fått sedan jag varit liten. Vet att några av er frågat vilka jag har och här kommer några muggar. Resten är hos mamsi och papsi. Tänk att vissa muggar kom då jag föddes, helt sinnessjuikt va? :D Sämst kvalla på kameran, så sorry for that. 

 

 

 En Pippi-mugg slank också med :D