MATILDA

Jag skriver extremt mycket nu i mitt huvud. Jag jobbar som en jäkla blådåre i 700 blås just nu att jag liksom bara har koll på dag till dag, börjar man och fråga hur jag jobbar nästa vecka rycker jag mest på axlarna och kan inte svara. Så enkelt är det tyvärr. Eller besvärligt om du frågar mig. Jag har så jäklarns mycket nu att göra att jag inte vet hur Januari kommer se ut med tanke på att man kör på nu i miljarders blås som sagt. Kanske då att denna förkylning som ligger och pockar över mig bryter ut, men vi har gjort en överrenskommelse. Det finns ingen tid, eller ork i december att ligga hemma sjuk och tycka synd om sig själv. Så är det. Så vi har tagit i hand på att det finns bättre och sämre månader, that's it. Vad menar jag med förresten med att jag skriver extremt mycket i mitt huvud just nu? Jo. Jag ska förtelle. Jag tror egentligen att jag skrivit tusentals romaner genom mina dagar, och framförallt just nu. Det är härligt, det är faktiskt det. Jag skriver böcker som aldrig blir färdiga och slipar på texter i huvudet, men direkt jag ska sätta mig ner för att få ned allt på pränt så blir det totalt black out. Det kommer inte fram ett endaste ord på tangenterna, utan det tar stopp. Märkligt det där. Jag tror jag inte är helt färdig med historien jag vill berätta, så kanske just därav att det inte går att få till början på storyn. 

 

Haha, det låter som jag ska bli den nästa store romanförfattaren i landet. Nä, så tänker jag inte. Men jag har mycket historier på lager, mer än så kan jag inte säga. Det kanske beror på att jag har så mycket för mig, jag är så väldans kreativ just nu och vill bara skapa och skapa och skapa. Jag har nästan svårt att sova på nätterna för att jag kommer på så himla bra idéer, förslag och texter och allt vad man kan tänkas komma på. Ni vet kanske vad jag pratar om? Kreativ konstnärssjäl. Ha! Den var bra, men jag ska försöka påminna mig själv när jag ska köra igång med allt om jag kommer ihåg det jag skrivit här. Så himlarns kreativ. Det kanske också beror på att jag ska bli husägare. Jag inreder och målar, tapetserar och lägger golv i huvudet redan nu, egentligen tusen gånger om, och jag kan riktigt se hur bra detta kommer bli. Jag är kanske en kreativ person. Som aldrig riktigt trott på mig själv gällande den förmågan. Eller i övrigt heller. Men det har visat sig att jag satt upp mål för året. Inga löften. Bara mål. Stora som små, och jag tänker att jag här någon dag när tiden räcker till ska sätta mig ned och verkligen utveckla och detaljera målen. Inga ord. Mer meningar. Hur jag ska komma dit. Hur långt jag vill nå. Vart jag vill vara. Jag har i och för sig ett nyårslöfte i år, och det är väll att jag ska försöka leva mer grönt. Tänka på naturen, köpa mer eko, tänka eko. Det känns bra. Känns väldigt rätt i tiden. Satsa på hälsa, välmående och grönt. Jag har inte haft lust att träna under hela detta år. När jag gjort det så har jag gråtit eller skrikit rakt ut. Det är inte roligt längre. Jag gick in i träningsväggen och jag har inte hittat tillbaka. Därav lägger jag noll och ingen press på min kropp angående det. Vi prioriterar jobb, karriär och familj och nöjen. Det är viktigt för mig just nu. Träning kommer. Så länge jag mår bra och är lycklig, så spelar det mig ingen roll om jag kutar 7 mil i veckan. Eller bara går till jobbet, och har ett fysiskt jobb. Det räcker för mig just nu. Rätt vad det är så kommer lusten tillbaka. Så är det. 

 

 

Jag har sådan lust att bara delge mig av saker och ting som jag funderar på. För jag är en talare, så är det. Sticker jag inte under stolen med. Men om ni som känner mig vet att jag är en talare så jag är tusen gånger mer en tänkare. Jag funderar på omöjliga senarion, hur man ska rädda världen, varför himlen är blå, m.m. Men jag funderar ofta på hur jag ska kunna rädda världen. Hur jag ska kunna rädda familjer som varit med om trauman, hur jag ska kunna rädda fattiga, rädda vår jord från översvämmningar, hur vi ska kunna undvika katastrofer. Jag sa när jag var liten med båda armarna hårt intryckta i sidorna i kroppen att jag ska minsann bli statsminister när jag blir stor. Framförallt att alla barn ska få äta glass före maten. Jag är kanske inte riktigt där idag, men drivet mitt finns. Jag vill kunna rädda världen stort, men jag får alltid höra att "Matilda, du KAN inte tro att du kan rädda världen". Nej, jag vet. Men jag vill kunna känna att jag gjort något. Kanske speglar min egen känsla om otillräcklighet. Jag vill rädda stort, men jag vet att det inte går. Det kanske bara är så. Och jag vill försöka spegla världen som en lycklig och glad värld. Jag tror det är min drivkraft. Att just bara vara glad. Att försöka se framåt och försöka att göra min omgivning och alla runt omkring mig positiva. Stora tankar, och stora funderingar som sagt. Jag ska rusa till jobbet, och vi hörs tills vidare. På återseende!