HAN ÄR ELDFAST OCH STARK, HAN ÄR SÅRBAR OCH ÖM. HAN KOMMER FRÅN FRÄMMANDE VIDDER, HAN STANNAR HOS DIG SOM EN DRÖM.

Förespråkar kvalité före kvantitet. Så är det. Under alla dessa dagar jag inte uppdaterat så har det hänt mycket. Otroligt mycket. Knappt så jag själv landat eller hänger med. Men det spelar för övrigt kanske ingen större roll. Jag jobbar just nu extrem mycket, och har egentligen alldeles för mycket för mig. Livet trillar på i kraftig rotation i 300 blås och jag kommer inte att kunna stanna upp förrän kanske möjligtvis efter december månad hinner säga adjöken. Då, då kommer jag kanske att kunna stanna upp en stund, vilket jag hoppas. Jag har hunnit med att vara på semester. Karibien närmare bestämt. AVNJUTIT två veckors underbartfruktansvärthärligaveckor. Det finns som inget annat att säga där. Jag längtar tillbaka. Det tog mig två-tre dagar att bara kunna stänga av. Verkligen inte bry mig om ett endaste dugg faktiskt. Mest kanske på sin höjd fundera över vilken mat man ska äta där borta under dagarna eller vilken drink man skulle beställa. Resten? Una cerveza porfavor. That's it. Ungefär dit min spanska räcker, och den räckte långt. Eller förresten farmacia, också ett bra ord att kunna, men det är en annan historia. 
 
Jag är för övrigt inte någon vemsomhelst fröken längre. Jag har inte blivit märkvärdigare, längre, klokare eller mindre förvirrad. Jag har förstått att det uppstått en enorm nyfikenhet sedan jag kom hem från denna resa, och kanske en förklaring eller en berättelse över en av mina absolut största händelser i mitt liv. Det har varit min födsel (härligt man får vara med i livet), min student, ta körkortet, ta en kandidatexamen, ordna sitt egna första ordentliga boende, haft ett fast jobb, köpt hus, och förlovat mig. Sagt ja till den vackraste och absolut finaste människan jag någonsin träffat. För mig finns det ingen annan. Sedan den dagen jag träffade min fina H uppe i fjällen så kunde jag inte släppa han, jag funderade och funderade och undrade om vi skulle mötas igen. Vi gjorde det. Sen den dagen har det varit vi. En enormt vacker och varm junikväll, och sen dess har vi inte varit ifrån varandra länge. Hur själva frieriet gick till låter jag vara personligt. Men jag sa SJÄLVKLART ja! Det absolut ärligaste JA jag någonsin svarat på något. Det känns så oerhört fint, och jag blir rörd och varm i hela kroppen bara jag tänker på den dagen. Bara dagen i sig var oerhört fin. Nä, det var perfekt. Alldeles perfekt. Det känns bara så förbanant rätt, och jag blir glad över att ni varit in här och kikat sedan vi offentliggjorde detta. Historien kring det här med att fria, förlova sig och bröllop och hela faderullan betyder verkligen oerhört mycket för mig. Det har det alltid gjort. Jag har verkligen drömt om att få säga ja till någon jag älskar gränslöst mycket och som jag verkligen ser mig själv kunna leva med resten av livet. När jag skriver det här, så förstår ni då säkerligen hur mycket allt detta betyder för mig. Så enormt mycket. Så för mig så känns det så stort att jag knappt förstått det själv. Därav kanske ännu mer lite förvirrad fröken än vanligt, vad vet jag.
 
Det har även visat sig också, tyvärr, vem som verkligen står vid ens sida när det verkligen går bra för en. Eller tyvärr ska jag inte säga, men det har visat sig att en del personer verkligen inte kan ta det att det går bra för någon eller unna mig den lycka som jag just nu känner. Det har blivit för mycket, och det har visat sig. Jag blir ledsen, men jag känner nu att de människor i min närhet som verkligen unnar mig lycka, de är de som jag kommer hålla hårdast i länge framöver. På sätt och vis kanske saker som dessa var meningen, man sållar bort och mer med det är det egentligen inte. 
 
Men som sagt, jag lägger det nu bakom mig. För mig är det viktiga att man mår bra, att man är lycklig och att man trivs med livet och vet vad man har.  Livet har så jäkla mycket att ge en och det gäller att fokusera på rätt saker helt enkelt. Oj förresten jag glömde, jag vet att det kommit och kommer frågor mest hela tiden om när brölllopsklockorna ska ringa. Låt mig svara på den frågan: I framtiden. Någon gång när tiden känns rätt så blir det, och egentligen är jag väldigt traditionell av mig men jag kompromissar utan den minsta dåliga känslan i kroppen. Snarare tvärt om. Det blir när det blir och jag känner mig väldigt väldigt okej med det beslutet. Just nu försöker jag mest vänja mig vid att bli kallad fästmö, eller frugan. Fast den benämningen har man gått med under ett tag redan, så jag börjar faktiskt vänja mig och känna mig bekväm med det. Det kommande året 2015 kommer bli årets jäkla år i många bemärkelser, och det kommer visa sig. Jag riktigt längtar fram tills dess, och jag ska försöka mitt bästa att försöka sammafatta detta kaotiska och fruktansvärt händelserika år längre fram. Vid den här tiden på året brukar jag känna mig lite låg, inte nödvändigtvis mycket, men lite sådär längtar efter julen men längtar efter ljusa tiden på våren. Nu känner jag mer att jag är låg för att andra inte kanske känner som jag. Lycka, entusiasm och 300 blås med betongsula på gasen. Det är konstigt det där. Det blir så ibland. 
 
Annars just nu försöker jag pussla ihop livet, och jag pratar mest i månader. Januari månad börjar inte riktigt bli full, egentligen inte ens nästan, men det känns som mest så. December är knappt att tala om. Det pusslas om varje minut, och dagar i vissa fall. Jag är inte otrevlig, eller obrydd. Jag bara har fruktansvärt mycket för mig just nu, och jag försöker pressa undan mitt dåliga samvete över att jag inte hinner överallt och med allt. Därför kanske det bakas på nätterna, sover några lediga timmar på dagarna, och pusslar och pusslar. Men det kommer dröja en stund, det har jag ställt in mig på. Jag laddar hela veckan ut för att gå ut och äta julbord på lördag och faktiskt en ledig helg som det ser ut i dagsläget. Som sagt, livet går just nu i miljarders blås, men jag är bara så lycklig, och jag tänker att jag gör så gott jag kan. Räcker inte det så gör det inte det. Så är det med det. Ta hand om er alla, mörkret gör oss trötta, utmattade och lite låga. Håll ut, för snart kommer ljuset och härliga vårdagar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Publicerat i