MATILDA

Jaha, då var det dags att bli sjuk igen. Eller sjuk och sjuk. Gå runt med ett "tyst" virus för att sedan få världens ögoninflammation och ryggen härligt trasig. Det är ju det som gäller. Tydligen. Och egentligen vill jag bara knyta nävarna och skrika allt jag kan. Men det enda jag gör är att skratta. För det hjälper inte, när man ser ut att vara tagen ur en skräckfilm. Och jag kan ju egentligen bara göra det. Just skratta åt eländet. Nu är ny tid bokad hos läkaren och då får vi hoppas på att vi hittar svaret på all denna sjukdomshistoria.

 

Trots en massa sjukdomar och korta och långa förkylningar så är det många styrkebesked som kommit. Jag är så jäkla glad just nu, trots att jag kanske inte alltid visar det. Resultat på några veckor har visat sig. Och jag som varit "normalt" tränad hela livet, börjar känna att jag orkar ta ut mig mer än någonsin. Sprigna längre än någonsin, och lyfta tyngre än vad jag någonsin gjort. Allt går, bara man vill. Och drömmar kan bli verklighet. Jag är glad att jag har en värmande hand på sidan som stöttar och hjälper mig. Och det får mig att ta i lite extra varje gång. Kommentarer som kan ha negativ vinkel får mig bara att skaka på huvudet, skratta åt det och ta i lite hårdare. Just därför älskar jag människor som är negativa, eller som verkligen vill gå ut för att såra. Jag skrattar bara, och sen kommer det mycket grymma resultat istället. 

 

Det finns två ögon som får mig i sömnen, på jobbet, på träningen, i vardagen att köra totalt slut på mig själv. Jag är glad att den människan finns. Trots omedvetenheten från den människan. Jag är glad att jag föddes till den eviga optimisten. Du får mig att springa när jag inte orkar, och lyfta mer än jag aldrig gjort förr. Tack och bock för att du finns, och kastar tändvätska på mig.

 

Nu lägger jag mig och vilar. Inget jobb idag heller och jag är fruktansvärt slut och trött. Men när detta är över, så är jag piggare och gladare tillbaka igen.