MATILDA

Vaknade inte upp med ett tryck över lungorna idag. Vilket är skönt. Jag har lärt mig att man får se det stora i det lilla. Så det känns mer än skönt. En rykande het kopp te idag igen, och lite frukost. Och nu är man på banan. Det är skönt. Mycket som känns skönt idag. Och fjärilarna är tillbaka igen. Eller så kanske det är att någon firar 5 år med något speciellt. Vem vet? Jag är inte sen med att haka på firandet. Och det känns ju härligt det. Gårdagen bjöd på hångelväder som sagt. Och slask. Och äckligt väder. Och en riktigt härlig och uttömmande löprunda. Det känns idag. Att man lever. Och att man tog i allt man hade igår. Backe upp. Backe ner.

 

Annars mer idag? Det är jobb som gäller. Och jag längtar faktiskt till jobbet. Och annars så blir det väll att ta dagen med storm. Eller nått åt det hållet. Vi kan alltid pretend att vi gör rätt. Annars längtar jag så jävulusiskt mycket till helgen. Eller till imorgon. Jag vet någon som kommer fälla tårar stora som femkronor imorgon. Äntligen kommer människan tilll mig. Och vad ska vi göra i helgen? Mysa. Bara dricka och äta gott. Och bara vara. Se vart dagen kommer. Och kanske åka lite till skogen om det tillåter. Nej. Ge mig morgondagen bara, så kan jag andas igen. Jag har adrenalin i kroppen som vill ut. Jag har lite svårt att andas. Och andas gärna dubbla andetag i ett. Men jag tror att allt, hur jävlaäckligtdetänmålåta så ordnar sig allt. Bara helgen kommer. Så man kan leva igen.