MATILDA

Världshistoriens märkligaste dag. Där allt gått som tåget. Men där tiden stått stilla. Och jag känner att vädret inte är till min fördel alls. Men det är sådant man inte kan styra över helt enkelt. Det är ett sånt där halvmysigt/ofantligt äckligt väder. Sånt jag älskar och hatar på samma gång. Och jag kom på mig själv med att le lite för mig själv på vägen hem från jobbet. Tills jag kom på att det var snö som ramlade och inte regn. Nåväl. Vad ska man göra? Ett riktigt hångelväder helt enkelt. Och det kan man ju leva med ibland. 

 

Har varit och prövat supersnabba och vrålsnygga nya skor. Det känns som att det är dags att växa upp och bry sig om sin onda rygg kanske. Och att man inte ska springa i superkassa skor. Och få ont i ett knä eller två. Nej precis. Dags att ta tag i sånt. Så imorgon blir det succé antar jag. Annars då? Jo. En kopp rykande hett te, och strupen min la visst av. Men annars så blir det nog en löprunda idag. Skallen exploderar.