I BETTER KEEP ON WALKING, KEEP ON WALKING
Vilken helg det har varit. Verkligen världshistoriens mysigaste helg. Där man bara fått vara. Sova ut länge. Varit vaken tills att ögonen varit nära på att trilla av. Fått skratta. Prata. Älta. Skratta och åter skratta igen. Det känns som att man blivit lite hel igen efter helgen. Vi har bara myst. Varit i stugan och grillat och ätit gott. Ätit käkmat. Druckit gott. Och bara fått vara. Helt obeskrivligt bra helg. Det känns verkligen som att jag behövt detta. När man tror att slutet är nära, så kommer en nystart. Och jag bara älskar det!
Så snart lämna av mina kära människa på bussen. Och det är verkligen världshistoriens sorg, varenda gång. Men jag har tvingat mig själv att stålsätta mig. Jag vet att vi kommer ses snart. Och att vi kan ringa, och prata och skriva när än vi vill. Det gör att det känns lite lättare. Och att jag kommit på rätt spår med mig själv. Vet vad jag ska göra. Och hur mina dagar kommer se ut här framöver. Jag gör nog rätt. Helt klart.
Solen visar sig från sin bästa sida ute. Så det blir att ta en hemskt lång promenad och rensa skallen lite. Sen tar jag och reder upp kaoset här hemma. Själsligt som fysiskt. Nej. Det blir nog en bra dag. Ändå.
