DET BARA HÄNDER SAKER
Jag blir full av skratt varje gång jag försöker ta mig in hit.
Det går inte. Eller jo, det går.
Men det blir ett totalt kaos när jag ska börja skriva.
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag kan bara inte skriva.
Och jag tror det beror på att det egentligen inte finns så mycket att berätta.
Livet är så bra som det bara kan bli just nu, och därav så fruktansvärt dåligt uppdaterande.
Nåväl, jag inser att jag bara är människa.
Så hur ser livet ut?
Jo, alldeles perfekt och utmärkt.
Jag kan som egentligen inte klaga. Formen i kroppen kämpar jag ännu med.
Det är tufft att ständigt känna sig helt slut.
Och jag försöker verkligen att tänka positivt varje dag.
Dock brister det emellanåt, och det har varit mycket sorg kring min träning.
Men jag har försökt under förra veckan då jag legat hemma sjuk att tvinga mig att tänka om.
Jag måste bli bättre på att peppa mig själv, och bli bättre på att bara inse att jag faktiskt just är bara en människa på två ben.
Jag är ingen president, ingen drottning, och absolut inte perfekt.
Nobody is. Men det är svårt.
Och jag kämpar varje dag med att skapa en ny målbild för varje vecka.
Vart vill jag vara, hur vill jag må, och hur jag vill känna.
Det går många gånger bra, och som sagt..emellanåt så brister det.
Men brister tror jag alla har, mer eller mindre. Oavsett om det drabbar jobb, hem eller familj.
Så jag vill inte klaga.
Jag försöker blicka framåt.
Men som sagt, hade någon sagt åt mig vilken tid det tar att bli frisk.
Och må helt hundra procent bra, så hade jag skrattat så jag kiknat och tänkt vilken idiot.
Men som sagt, det är hur man själv sköter sig som det slutar.
Så tror jag.
Annars så bakar jag, tänkte väll börja sticka och virka för att hitta en annan passion i livet.
Det är väll ungefär där jag står idag.
Förutom det, så är livet väldigt väldigt bra.
Det är kul, nästan jämt.
