OCH HAN LOVAT MIG ALLT VAD JAG VILL

Jag förstår inte hur tappra ni är som dyker in här och läser, när uppdateringen är i botten. Men ni är fina, och rara ska jag bara säga. Det har varit både ett par skitjobbiga och verkligen bästa veckor som varit. Jag trodde aldrig att livet skulle få en vändning som denna. Att allt jobbigt skulle kunna bli något bra. Aldrig. Och jag nyper mig i armen numera, rätt ofta för att verkligen vara med på att det är livet jag lever nu och inte en dröm. Jag känner, oavsett hur dumt detta än må låta, att trots världens tråkigaste besked så är jag nog den gladaste människan just nu. Det är väll kanske just därför jag inte varit in här och skrivit. Det har som inte funnits något att berätta. Eller berätta för er om. Utan livet är sådär hemskt ruskigt bra bara.
 
Så jag lever och andas luft just nu. Jag tror att allt det bästa i livet har fanimig inte hänt ännu. Och jag tror att livet vill mig precis det bästa. Jag lovar att berätta en vacker dag om vad som händer. Hur mina dagar och månader har sett ut. Och hur jag tror att det kommer se ut. Trots snart en månad utan träning så mår jag bättre än någonsin. Och det är nära ibland till tårar. Men det kanske är rätt fint. Trots allt. 
 
 
 
 
Publicerat i