ÅRET SOM GÅTT I TRE DELAR
Då är det dags. Hur har året sett ut i helhet.
Vi tar det i tre delar.
Januari:
Var en hysterisk härlig och rolig månad.
Jag började med att fylla år, och styrde årlig fest.
Temat var Bond, och mina klasskompisar och jag klädde upp oss.
Vi hade en grymt rolig förfest, fest och efterfest.
Sen blev det en hel del resor också, och en bland annat till Göteborg.
Jag och fröken Franck hade så fruktansvärt roligt.
Det var party, shopping och ännu mer party.
Och det blev ångest när man skulle åka hem som vanligt.
Jag minns att jag var lite bubblig av känslor den månaden.
Det var grymt bra start och avslut på den månaden.
Februari:
Oj, jag minns mest att jag frös mest hela månaden.
Det var så satans kallt i Piteå och jag längtade mest hela tiden hem.
Det var en speciell månad på många sätt.
Jag minns att jag försökte ha roligt. Men det blev bara fel.
Jag längtade hem mest hela tiden. Till mycket.
Jag tog min första utomhuslöprunda och var lycklig som ett får på bete.
Jag flydde också till min fina farmor och släkt några dagar.
Det behövdes, för att just rensa hjärnan.
Det blev en hel del fika och käkmat den månaden.
Och jag kunde inte sätta finger på någonting alls egentligen.
Mars:
En månad med mycket plugg. Och ofantligt mycket tankar om framtiden.
Jag drack nog mest te hela den månaden.
Umgicks när jag orkade, och tränade varje dag jag kunde.
Försökte så mycket med att vara glad. Och det gick sådär.
Hade besök av min familj.
Levde på hoppet om att det skulle ordna sig.
Gick kyliga och frostiga promenader på ute-isen.
Avslutade alltid med en varm kopp te efteråt.
April:
En månad jag minns så ofantigt mycket.
Det liksom går inte att glömma.
Jag gjorde allt på magkänsla. Och den ljög aldrig.
Det gick åt helvette med saker. Och det tog en ny start med vissa.
Jag var i Umeå med mina tjejer.
Jag försökte leva loppan men det gick aldrig så bra som jag trodde.
Jag åkte hem och firade påsk.
En katastrof, en till stor känslomässig katastrof.
Och en helvettes massa te dracks det.
Det varvades med salta tårar och sova på madrass-nätter.
Och jag minns att jag önskade att aldrig denna månad skulle finnas.
Eller komma tillbaka igen.
Jag bakade, lagade mat, och dränkte sorg i annat.
Träning som exempel. Och att bara göra ingenting.
Januari - April:
Det som började så fruktansvärt bra, det gick liksom inte lika bra i mitten.
Jag tror jag levde för mycket på hoppet.
Hakade upp mig på detaljer. Ältade på tok för mycket.
Och tänkte hela tiden "jag ska ändå hem/bort snart".
Eller just begreppet nu eller aldrig. Det blev mest aldrig.
Och det gick från höga toppar till låga dalar.
Spotify gick het till april och sen ville jag inte lyssna på musik längre.
Iskalla promenader med ben som brände när man kom in.
Och springa i bara strumplästen till närmast sörjaden för att gråta.
Eller skratta så hysteriskt så man varit nära att ramla av taket.
Minnen jag minns och tar med mig och lärt mig någonting av.
Januari till April var vettiga månader för mig.
Utvecklingen gick fruktansvärt framåt under den perioden.