kanske fanns ingen ärlig chans för oss, men jag ser det inte så
Det är då jag många gånger funderar över sådant.
Reflekterar vart timmarna tog vägen.
Jag har spenderat dagen åt att plugga.
Åt att fundera. Åt att reflektera. Åt att resonera.
Jag frågade just om det finns ett år som kommer bli mitt år.
Jag fick svaret att det inte finns ett helt år. Bara moments.
Alltid något att vifta med flaggan för. Eller något.
Är konfunderad just nu.
Jag känner att det hade varit fint att stå på egna ben ett tag.
Veta vart man själv tar steget.
Det är omöjligt just nu. Om ett tag framöver kanske.
Det är alltid något kan jag känna.
Jag tänker på morgondagen.
Det blir en makeover.
Hur det slutar har jag ingen aning om alls.
Det kan bli något utöver det extra. Eller så blir det inte så.
Jag är trött på höga förväntningar.
Jag lyssnar på anna järvinen just nu. Hon sjunger som en liten flicka.
Det låter mjukt. Trevligt.
Jag har aldrig varit a big fan av henne.
Men nu kan jag erkänna att hon faktiskt funkar.
I mina öron i alla fall. Och kvinnan som är så jävla säker.
dansa fastän du inte är här.
om ett år eller två kommer det här va över.
men jag ser det inte så.