du är svår och leva utan, jag är svår att leva med
Snart är den slut.
En vecka under jord.
Ovan jord. Och i uniform.
Jag känner att detta kan bli bra.
Trots att jag fyllts med så mycket info att jag är nära sprickningsgränsen.
Så är jag trots det väldigt nöjd än så länge.
Det blir nog bra trots allt.
För övrigt så har jag sjuklig träningsvärk.
Jag har spenderat eftermiddagen med att umgås.
Med att träffa kära ansikten igen.
Det värmer oerhört faktiskt.
Jag kunde konstatera idag en sak.
Det är jobbigt och vara ifrån, det är jobbigt och vara nära.
Det kanske låter svårt.
Men det är det inte. Inte mer än vanligt.
Så det känns skönt faktiskt.
Annars så är jag trött och funderar på att sova.
Jag har bara oerhört mycket att tänka på just nu.
Men det löser sig med tiden. Det tror jag.