vi är änglar med blickarna högt i det blå, vi är dom som förlorar men jublar ändå

Har suttit ute och njutit av höstsolen.
Det är rätt magiskt faktiskt.
Och sjukt på samma gång.
Snart kommer det dröja innan man ser den igen.
Då det är mörkt nästan dygnet runt.
Och då det är kallt.
Te-koppen som jag tog med mig ut blev kall.
Men det var mysigt samtidigt.
Och den tjocka halsduken värmde mig.
Och jackan. Den värmer mig då jag fryser.
Så det är allt bra underbart.
Te ute i höstsolen. Det gör jag gärna om.

Nåväl jag har sådan träningsverk att det inte är nådigt.
Jag kan knappt ta mig upp.
Men varför gnälla? Jag gillar det.
Onödig information som egentligen inte är relevant.
Så är det med det.





bilden ovan visar en överlevande fjäril. liten är den. men överlevande.


Publicerat i