Man är väll bara mänsklig

Är man inte det?
Bara mänsklig.
Eller är man bara jävligt känslig.
Finns så mycket som vill ut..
Som bara vill sägas, en enda gång.
Det finns faktiskt något sådant.

"If you call me at night, I will answear my phone.
Tell you tha't I'm broken, I don't wanna sleep alone.
When you hold me so tight, this is feeling so right.
Whispering in your ear, we have nothing to fear."

Hittade den i min dagbok som jag kikade igenom just.
Skrev den för mer än ett år sedan.
Har nog aldrig lagt ut en av mina verkligen personliga dikter här tidigare.
De som jag själv har skrivit har bara kommit just nu.
Dom betyder ingenting, det gör bara mina personliga dikter.
Dom riktiga personliga dikterna. 
Sjuka är att bara några i denna värld har fått vara med om den historian.
Det finns en för er alla.
Det finns en för just dig.


Man är ju bara mänsklig, eller är man inte?
Orkar inte spela superwoman.
Nu faller jag, och jag faller tills att någon säger stopp.
Sen kan jag fundera på saken igen, och jag har nog redan funderat klart.
Det var fel utav mig






 

Publicerat i
#1 / / Fridan:

stumpan! snaart ju.. skulle vi styra grill eller något torsdag? :)